Ett litet erkännande.

I dag har Emsi och Ossian varit här. Så vi tog en långpromenad till förskolan där Emma jobbar, när hon inte är mammaledig, för att lämna in lite grejer och hälsa på personal och barn. Ossian var intresserad, men avvaktande. Så än är han nog int redo för förskolan. Men om ett halvår så ska det nog gå bra.

Sen gick vi till arbetsförmedlingen för att jag skulle vilja komma igång med något, trots att jag är sjukskriven ett tag till. Men där blev jag så jäkla illa behandlad att det inte är sant. Så vi fick gå därifrån tomhänta. Ajsingbajsing på de där typerna!

Ok, ett litet erkännande. Jag har träffat någon. En människa. En väldigt, väldigt trevlig människa. Som gillar att göra ungefär samma saker som mig. Som uppenbarligen inte skräms av sjukor och brutna armar. Så nu hänger vi. Ganska så ofta. Och då blir det lite konstigt att lämna ute den delen av mitt liv här i bloggen. Eftersom jag ofta skriver om vad jag gör. Så, låt oss kalla honom D.

I vilket fall så var D här i går. Vi gjorde tacos och såg film. Inglourious Basterds var filmvalet. Och självklart var den här filmen precis lika skruvad som bara en Tarantino-film kan vara, och självklart var den lika bra som bara en Tarantino-film kan vara. Helt underbart konstigt skruvad, fast så jäkla bra. Typiskt nog så började vi se på filmen lite sent, och då var det ju ännu senare innan den var klar. Och sen pratade vi lite. Och sen var det natt. Och han skulle upp och jobba i dag, och jag skulle upp och ha besök av Emsi och Ossian.

Just det! Ossian fick ett chokladkex till fika.