Underbara dag.

Voi, voi vilken härlig dag vi har haft! Det har varit underbart vackert och varmt väder här. Så jag och Emma bestämde redan igår att vi skulle gå på utflykt i dag. Sagt och gjort. Hon kokade soppa och fyllde på termos, och jag bredde smörgåsar och kokade kaffe. Sen bar det ut i skogen på äventyr.







Ossian trivdes som fina fisken i skogen. Emma och jag njöt av solens strålar. Och aldrig har väl räksoppa och smörgås smakat så gott!

När vi kom hem till mig så sov lillskrutt i sin vagn, så jag och Emsi placerade oss på altanen med en varsin kopp kaffe och chokladbit. Ljuvligt.







När Ossian hade vaknat från middagsluren så bestämde vi oss för att gå till köpcentrat för att införskaffa oss skor och ta en fika. Jag fick tag på ett par bra träningsskor från Asic, och en väldigt bra och snygg jacka från Everest. Perfa!

Sen tog vi en fika på Waynes innan vi promenerade hem. Emma åt en chokladkaka och jag och Ossian delade på en smoothie. Ruskigt gott.

Vi galenpannade oss lite också. Det måste man ibland.

Sen gick vi hem. Och Ossian hade på sig sina nya pjucks som jag köpt åt honom, och sina nya manchesterbyxor som visst blev en tidig ettårspresent.

Och såhär kan det se ut när man är ute och premiärgår nya pjucksen!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=4DlMe49ihIk&w=480&h=360]

Ja, shit, vilken dag. Men nu är jag så galet trött, och tänker int lyfta mig en centimeter från soffan. Så det så.

Underbara dag.

Voi, voi vilken härlig dag vi har haft! Det har varit underbart vackert och varmt väder här. Så jag och Emma bestämde redan igår att vi skulle gå på utflykt i dag. Sagt och gjort. Hon kokade soppa och fyllde på termos, och jag bredde smörgåsar och kokade kaffe. Sen bar det ut i skogen på äventyr.







Ossian trivdes som fina fisken i skogen. Emma och jag njöt av solens strålar. Och aldrig har väl räksoppa och smörgås smakat så gott!

När vi kom hem till mig så sov lillskrutt i sin vagn, så jag och Emsi placerade oss på altanen med en varsin kopp kaffe och chokladbit. Ljuvligt.







När Ossian hade vaknat från middagsluren så bestämde vi oss för att gå till köpcentrat för att införskaffa oss skor och ta en fika. Jag fick tag på ett par bra träningsskor från Asic, och en väldigt bra och snygg jacka från Everest. Perfa!

Sen tog vi en fika på Waynes innan vi promenerade hem. Emma åt en chokladkaka och jag och Ossian delade på en smoothie. Ruskigt gott.

Vi galenpannade oss lite också. Det måste man ibland.

Sen gick vi hem. Och Ossian hade på sig sina nya pjucks som jag köpt åt honom, och sina nya manchesterbyxor som visst blev en tidig ettårspresent.

Och såhär kan det se ut när man är ute och premiärgår nya pjucksen!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=4DlMe49ihIk&w=480&h=360]

Ja, shit, vilken dag. Men nu är jag så galet trött, och tänker int lyfta mig en centimeter från soffan. Så det så.

Ett litet erkännande.

I dag har Emsi och Ossian varit här. Så vi tog en långpromenad till förskolan där Emma jobbar, när hon inte är mammaledig, för att lämna in lite grejer och hälsa på personal och barn. Ossian var intresserad, men avvaktande. Så än är han nog int redo för förskolan. Men om ett halvår så ska det nog gå bra.

Sen gick vi till arbetsförmedlingen för att jag skulle vilja komma igång med något, trots att jag är sjukskriven ett tag till. Men där blev jag så jäkla illa behandlad att det inte är sant. Så vi fick gå därifrån tomhänta. Ajsingbajsing på de där typerna!

Ok, ett litet erkännande. Jag har träffat någon. En människa. En väldigt, väldigt trevlig människa. Som gillar att göra ungefär samma saker som mig. Som uppenbarligen inte skräms av sjukor och brutna armar. Så nu hänger vi. Ganska så ofta. Och då blir det lite konstigt att lämna ute den delen av mitt liv här i bloggen. Eftersom jag ofta skriver om vad jag gör. Så, låt oss kalla honom D.

I vilket fall så var D här i går. Vi gjorde tacos och såg film. Inglourious Basterds var filmvalet. Och självklart var den här filmen precis lika skruvad som bara en Tarantino-film kan vara, och självklart var den lika bra som bara en Tarantino-film kan vara. Helt underbart konstigt skruvad, fast så jäkla bra. Typiskt nog så började vi se på filmen lite sent, och då var det ju ännu senare innan den var klar. Och sen pratade vi lite. Och sen var det natt. Och han skulle upp och jobba i dag, och jag skulle upp och ha besök av Emsi och Ossian.

Just det! Ossian fick ett chokladkex till fika.

Ett litet erkännande.

I dag har Emsi och Ossian varit här. Så vi tog en långpromenad till förskolan där Emma jobbar, när hon inte är mammaledig, för att lämna in lite grejer och hälsa på personal och barn. Ossian var intresserad, men avvaktande. Så än är han nog int redo för förskolan. Men om ett halvår så ska det nog gå bra.

Sen gick vi till arbetsförmedlingen för att jag skulle vilja komma igång med något, trots att jag är sjukskriven ett tag till. Men där blev jag så jäkla illa behandlad att det inte är sant. Så vi fick gå därifrån tomhänta. Ajsingbajsing på de där typerna!

Ok, ett litet erkännande. Jag har träffat någon. En människa. En väldigt, väldigt trevlig människa. Som gillar att göra ungefär samma saker som mig. Som uppenbarligen inte skräms av sjukor och brutna armar. Så nu hänger vi. Ganska så ofta. Och då blir det lite konstigt att lämna ute den delen av mitt liv här i bloggen. Eftersom jag ofta skriver om vad jag gör. Så, låt oss kalla honom D.

I vilket fall så var D här i går. Vi gjorde tacos och såg film. Inglourious Basterds var filmvalet. Och självklart var den här filmen precis lika skruvad som bara en Tarantino-film kan vara, och självklart var den lika bra som bara en Tarantino-film kan vara. Helt underbart konstigt skruvad, fast så jäkla bra. Typiskt nog så började vi se på filmen lite sent, och då var det ju ännu senare innan den var klar. Och sen pratade vi lite. Och sen var det natt. Och han skulle upp och jobba i dag, och jag skulle upp och ha besök av Emsi och Ossian.

Just det! Ossian fick ett chokladkex till fika.

Bokrea. Och lite till.

Jo, denna veckan var ju veckan då bokrean hade sin start. En rea som jag faktiskt är intresserad av, till skillnad från mellandagsrean och andra reor. Däremot så är inte mitt shopping-konto särskilt stort just nu, och det blev med andra ord inte så många böcker köpta. Jag kostade på mig tre kokböcker, en från Monica Ahlberg, Carolas Ekokök och sen blev det Halv åtta hos mig. Sen blev det två romaner, Vad mina döttrar bör veta och Ligg hos mig.



Sen hade jag den stora turen att få tre böcker av finaste vännen Liv. Och så fyndade jag en pocket på Myrornas. Så det blev en hel del böcker till slut. Nu ska jag bara försöka hitta en plats för dem. Jag måste verkligen investera i större bokyllor.



För såhär ser det ut i mitt sovrum just nu. Böcker överallt. Och då har jag ytterligare en liten bokhylla i vardagsrummet. Och en kartong med böcker i förrådet. Men, jag älskar böcker, och skulle aldrig kunna göra mig av med dem. Jag tycker böcker är vackra, magiska och känslofyllda. Så det kommer alltid att finnas böcker i mitt hem.

Och ni vet att jag skrev att Ossian är lite för feg för att gå själv ännu? Well, dagen efter så släppte han taget och knatade iväg. Och igår kväll var vi hos min lillasyster och käkade middag, eftersom lillebror kommit långanväg för att sällskapa, och då gick lilla O mellan oss. Fram och tillbaka knatade han mellan oss och slängde sig i våra famnar. Tio månader gammal.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag vill göra idag, men jag tror att det lutar åt häng med god vän. Det var ett tag sen vi sågs, så det skulle vara skönt att ses. Det är ju en bit upp till min far, och jag känner inte för att spendera dagen på buss eller tåg.

Hoppas ni har en riktigt skön lördag!

Aunt Carol.

Jag misstänker att några utav er redan sett den här videon, men för er som inte gjort det. Kika in den här fräcka tanten!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=V755gIgP700&w=480&h=360]

Älskar't verkligen. Hon är ju bara för skön. Såg i dag när hon var med på Ellen DeGeneres, och hur hon fick dansa med "riktiga" dansare. Underhållande och hjärtevärmande.

I dag är vi trötta här hemma. Så jag gör just ingenting. Förutom att se på tv, twittra, sy lite och plocka reda på veckor utav tvätt. Det har varit hur fint väder som helst, men jag har faktiskt inte orkat mig utanför dörren. Det får jag ta en annan dag. Känner att jag verkligen är värd en vilodag i dag.

Helgen är fylld av planer, om jag bara kan bestämma mig för vad utav allt jag ska välja. Eventuellt träff med kusinerna, eventuellt en skidtur, eventuellt häng med vän, eventuellt en loppisrunda. Den som lever får se.

Och jag vill passa på att tacka er för alla era tankar och åsikter på matinlägget. Det känns som att flera utav er delar mina tankar och känslor kring mat, ätande och den hets som finns i samhället just nu. Det känns skönt åtminstone, att fler vill ha en förändring.

Nej, nu blir det till att slänga ihop lite middagsmat. Taco står på menyn. Vi åt det i tisdags hos syrran med, men jag fick bara mersmak och vill ha det igen. I morgon tänkte jag faktiskt försöka mig på att göra en egen variant av Phad Thai, får se hur det blir. Om det blir gott så kan det tänkas att jag bjussar på ett recept. Om, såklart.

 

Ossian, tio månader.

Nu är jag hemma hos mig, i min lägenhet. Och jag är så jäkla trött. För jag har ju sovit med en liten pys som tycker att det är morgon klockan halv fem. Och som bökar runt i sin säng som en liten mullvad på jakt. Och som tappar tutt sjuhundraelva gånger om natten. Och som ibland bara vill ha lite kram och mys, fast det är mitt i natten. Och som bara är världens goaste unge. Vilket gör att mostern hans inte kan stå emot minsta blink, gnäll, bök, stök eller morgonpåhitt - fastän det är mitt i natten.

Vet ni att den här lillgrabben, han är ganska så stor nu. Om en vecka så är han hela elva månader! Alltså snart ett år. Den där tiden alltså. Och han utvecklas med en rykande fart. Här är ett par exempel på färdigheter han har skaffat sig hitintills:

* Han kan smeta in hela sitt ansikte med valfri matvara - helt själv!
* Han kan bita hål på huden med sina sylvassa bissingar - också det helt själv.
* Han kan pussa en så att man fräser slem i timmar efteråt.
* Och han kan skrika så rutorna skallrar, även det helt själv.

Men han har också skaffat sig ett ordförråd:

"Äääässsst!" = Häst
"Mmmppa!" = Lampa
"Isk" = Fisk
"Ho!" = Hund (eller barn, de är ju ganska lika faktiskt)
"Mamma" = Tro det eller ej, men det betyder faktiskt mamma. Rätt otippat.
"Heeeeeej!" = Är ju som självklart: Hej! Och det används frekvent.

Om man lägger upp maten på skeden så äter han helt själv. Han håller glaset och dricker själv, och vällingflaskan är han så tarv på så den får ingen ens nudda. Han totalvägrar mosad mat, utan äter bara samma mat som vi vuxna äter. Ser han att vi äter något annorlunda än vad han gör så tvärvägrar han sin egen mat. Favoriter är smörgås med smör och messmör, äpple, mjölk, fisk, gröt, banan och gröt. Men det finns egentligen inget som han inte äter. Han är en riktig sötsaksfantast och smakar gärna på en pepparkaka, lite grädde och bär eller en bulle. Men älskar också sin gröt och sin välling.

Han både går och står stabilt. Men är ännu allt för feg för att traska iväg själv, utan vill gärna hålla en hand eller två. Han "pratar" oavbrutet, och kan ta direktiv utan problem. Han förstår innebörden av ordet "nej" och "ajaj", även om han inte alltid följer dem.

Han har ett humör som överstiger det mesta, och om han inte får som han vill så lägger han sig dubbelvikt på golvet och gråter stora krokodiltårar. Men lika ledsen och förbannad som han kan vara lika glad och strålande kan han vara. Han charmar de flesta inom ett ögonblick genom att rynka ihop ansiktet, flörta lite med ögonen och glatt säga "Heeeeeej!". Han har världens humor, enligt mig, och "skämtar" med oss hela tiden.

Och en sak som är bergsäker, han vet verkligen hur han ska charma sin moster. Enligt mig är han ju världens goaste unge. Och det är svårt att vara opartisk då. Så det skiter jag i. Han är bara så bra som unge. Glad, positiv, envis, stark, känslosam och alldeles underbar. Det finns absolut ingen som kan få mig att må så bra, vara så ledsen (när han mår dåligt, är ledsen) och få mig att känna så mycket villkorslös kärlek.

Det spelar ingen roll att klockan är halv sex på morgonen, livet är lajbans ändå.

Nu har jag haft tre fina dagar med honom och hans mamma. Vi har ätit gott (sushi, fish and chips, skagenwrap och taco bla), myst till film, fikat i massor, shoppat, gått promenader, eldat i spisen, lekt i massor, skrattat och haft det fint.

Helt ärligt ska det bli underbart skönt att få sova ordentligt inatt. Fast,  i morgon kväll kommer jag säkerligen att sakna den lilla skrutten igen. Och vilja att han var här.

Om att vara hemma, fast ändå inte.

Jo, nu har jag sluppit ut från sjukan. Det blev ingen bronkoskopi, utan lungan har klarat att vidga sig själv. Gött för mig liksom. Och för alla andra, som slipper oroa sig. Och för läkaren, som slipper göra det.

Fast hem-hemma är jag inte. Nej, jag spenderar ett par dagar hos lillasyster och lilla O. Eftersom pappa Emil är på kurs så ville de ha lite sällskap, och det var jag inte sen att haka på.

Så vi passade på att göra egen sushi! Så himla gott, lätt och roligt. Dock blev de en aningens starka. Jag hade lite dålig koll på hur mycket wasabi jag skulle ha på i rullarna. Och vattenglasen fylldes på både en och två gånger. Men ändå, jäklarns vad gott det är!





Både fint och jäkligt gott! Fast det blev ganska mycket. Så vi kunde lätt äta det i tre omgångar. Och slänga lite.

Sen borstade vi tänderna:



Och nu tänkte vi gå och sova! För i den här familjen börjar morgonen vid fem-sex tiden. Och då är det bra om man hunnit somna innan dess.

Godnatt på er!

Om mat, och att äta.

Okej, nu ska jag snacka lite allvar med er. Berätta om viktiga saker, sånt som gör skillnad mellan liv och död. För det är det den gör - maten. Äta bör man, annars dör man. Men om man inte vet vad man ska äta då?

Härom dagen så gick jag in på Aftonbladets startsida och bestämde mig för att räkna efter hur många artiklar som handlar om bantning. Och det var hela 16 stycken artiklar - på FÖRSTA sidan. Och sen tycker vi det är konstigt att vi är så vikt och skönhetsfokuserade nu för tiden. Jag skulle vilja påstå att det är konstigt om man aldrig ens känt av det. Så vanligt är det. För vad är egentligen ok att äta? Hur ska man egentligen se ut?

Låt mig ta er tillbaka en tioish år i tiden. Ungefär då light-produkterna entrade marknaden, och man sörplade light-läsk åt ena hållet och åt fettfri yoghurt åt andra hållet. Man propagerade för att kroppen inte var byggd att ta hand om så mycket fett som vi hade i kosten, och att det här skulle vara framtidens lösning på överviktsfrågorna. Och hur gick det?

Jo, det gick ju jättebra till en början. Folk gick ner i vikt. Fick sina guldstjärnor hos viktväktarna och levde loppan. Tills dess att kroppen deras till slut överreagerade på fettbristen efter ett visst antal år och föll tillbaka i gamla hjulspår, oftast ett par kilo tyngre än innan de började med light-produkterna.

Och nu har vi då kommit till en tid då light-produkterna är ute. Yeahh! Eller? Nej, just det, nu har ju LCHF kommit. Low Carb High Fat, vilket betyder att nu ska vi inte äta några kolhydrater längre, utan vi ska istället proppa i oss fet mat, det fettet som vi för tio år sedan så högt ratade.

Och nu, precis som då, så sägs det att det är den här "dieten" som är den mest naturliga dieten, den som är utformad efter våra kroppar - det vi ska äta för att må bra. Och vet ni vad som är så skrämmande med det här? Jo, det är att folk verkligen TROR på detta. Men hallå! Öppna ögonen och se till hela historien - i ett helhetsperspektiv.

Jag säger absolut inte att man ska proppa sig full med transfetter, syntetiska ämnen, E-nummer osv. Nej, absolut inte. MEN, jag vidhåller det starkaste att man bör äta mat ur alla kostgrupper. Sen får det, enligt min mening, helst vara "rena" och naturliga produkter - helst ekologiskt i så stor mån det går. Men frukt, bär, pasta, ris, potatis, rotfrukter, grönsaker, fisk, kött, fågel, mejerier och spannmål - det är alla saker som vi mår bra av att äta, i rätt mängder.

För jag kan nästan sätta mitt högra lillfinger på att vi kommer se konsekvenser av LCHF-trenden inom ett par år. De som går på den dieten kanske mår väldigt bra nu, det säger jag ingenting om, men jag tror inte på att det kommer hålla i längden. Jag är av tron att vi behöver både fett, kolhydrater, fibrer och proteiner. I lagoma mängder.

Är det så att man känner sig missnöjd med sig själv så tycker jag att man ska stanna upp och reflektera både en och två gånger över sitt liv. Hur ser helhetsbilden ut? Jobb, sömn, relationer, fritid, träning, barn, mat och hur du förlägger din tid. För jag tänker att allting i slutändan ändå handlar om balans. Det kanske handlar om att du sover för lite, har för lite egentid, måbra-tid eller att du alltid stressar runt för att hinna med din vardag.

Hur kommer det sig att vi hela tiden relaterar hälsa, mående och snygghet till att vara smal? Det är som att smal är synonymt med snygg. Vilket det absolut inte är. Och aldrig kommer att vara. Men samhället försöker hela tiden att intala oss det.

Jag vet att många inte ser på det som jag gör. Men försök att tänka på att det ni gör nu kommer att påverka er om tio år, och om tjugo år. Att det ni gör nu påverkar era barn nu, och om tio år.

Jag har i vilket fall bestämt mig för att aldrig följa någon "diet", utan alltid lyssna på vad kroppen vill ha - vad den är sugen på. Även om den vill ha choklad, popcorn, lax, pasta eller avocado.

Vad är era tankar och känslor kring detta? Berätta gärna!

Ps. Läs gärna Thérès inlägg om "Det ätstörda samhället".

 

Om att resa. Och se framåt.

Jag vill så gärna resa nu. Allra helst utomlands. Till något varmt land. Där jag kan ligga på en strand, läsa bra böcker, gräva ner tårna i sanden och lyssna på havets brus. Det längtar jag efter. Det var så himla längesedan.

Men det är nog också en känsla av att jag vill fly en smula, fly från det onda, jobbiga, hemska, plågande och smärtande. Carpe the fucking diem. Lite så känns det. Som att varför, varför. Men det kommer bättre dagar, dagar då jag kan ta bort "the fucking" och nöja mig med att försöka fånga dagen, som den är.

Men nog hade det varit skönt med en utlandsresa just nu. Väldigt skönt.

Så jag fortsätter att sippa på mitt kaffe och låtsas att täcket jag virat runt mina fötter är solvarm sand, och att mina febervarma kinder är röda på grund av den varma solen som strålar ner på mitt ansikte. Så får det vara. Just idag.

Att summera.

Den här dagen har varit, och är, jobbig. Jag är så trött på att vara sjuk, och nu på kvällen har tårarna bara runnit. Att inte kunna styra, om ens för en dag, över sitt liv - det tar på krafterna. Jag saknar någon, en människa som kan göra mig glad. Men vi kan inte ses så länge jag är sjuk.





Dagens positiva är att jag får upp håret i en toffs igen. Och låt inte de rosiga kinderna lura er, det är bara envis feber.




Och såhär vackra blir mina handleder efter artärgasen tagits. Det blir som en stor knöl av blod innanför huden som irriterar.

Nä, nu ska jag tigga till mig en inhalering till, speja av twitter och sen försöka sluta mina blå.

Hoppas ni mår väl, och sover gott!

Flytt.

Ja, nu vet jag lite mer vad som händer. Självklart är det en lunginflammation som bråkat, så nu är jag insatt på antibiotika. En del av lungan har också kollapsat så det har blivit ett atelectas (lit osäker på stavning).

I vilket fall så flyttas jag över till lungavdelningen snart och så ska jag försöka vidga lungan själv med lit hjälp av en bipap. Annars blir det en bronkoskopi där de går ner i lungorna och vidgar den rent mekaniskt. Men jag hoppas att det inte blir så.

Nu på förmiddagen har jag haft besök av lilltrollet och familj. Så mysigt! Även fast det är svårt att förstå att moster är sjuk och inte orkar som vanligt. Sen finns det ju så många spännande slangar och nålar att pilla på!

Nä, nu måste jag vila lite till. Så jag orkar gå på toa om en stund.

Och ryggen.

Och kombon min rygg och att sitt-sova, så J. Ä. V. L. A smärtsamt.

Mvh/ andfådda knarkaren

Igen

Är inlagd igen! Dåliga lungor, dålig syresättning och mycket slem = inte bra. Summa sumarum är att jag efter ett antal timmar på akuten nu ligger i ett upplyst undersökningsrum på ett av sjukhusets avdelningar med syrgas och dropp och förväntas sova.

Jag har lust att skrika lite på dem när de sticker in huvudet här och säger "Sover du inte än!?", att försök själv att sova när lungorna känns som förkrympta plommon, du har en slang i näsan som sprutar luft, du ligger i ett upplyst rum med dörren öppen, det är slangar och sladdar överallt så du kan int vända dig och du måste sitta upp för att överhuvudtaget få luft. Det är inte så jävla lätt att sova då! Så. Det. Så.

I morgon rymmer jag.

Nya tag.

Lika bra att ta det dåliga först. Jo, jag fick åka in till sjukhuset igen i förrgår kväll. Astman blev värre och jag hade svårt att få tillräckligt med syre. Efter ett par timmar med syrgas och teofyllamindropp så kändes det dock bättre. Läkaren ville nog att jag skulle stanna kvar där, men jag hade verkligen ingen vidare lust. Så jag for hem. Och det har gått rätt bra sen dess.

Jag längtar massor-mega-mycket till sommaren!

I dag har jag varit till läkaren, allra bästa läkaren, för uppföljning på smärtbehandlingen för ryggen. Och det gick bra. Ska fortsätta som hitintills och förhoppningsvis blir det bättre.

Och i går så blev jag återigen påmind över hur stor okunskap som finns bland människor när jag såg detta citatet: "Du är ju helt klart intelligent. Så varför slutar du inte skära dig?". Själv blir jag helt mörkrädd när jag läser något sådant, eftersom att jag vet hur mycket annat som ligger bakom att någon skadar sig själv.

Jag vet inte om ni följt Aftonbladets satsning Sjukt jobbigt? En, enligt min mening, jättebra och jätte-nödvändig satsning för att uppmärksamma och fylla på kunskapsnivåerna om ungdomars dåliga mående. Och igår så debatterade Thérèse och Sofia i Aftonbladet, om Camilla, som skickats till rättspsyk pga sitt självskadebeteende. Läs!

Jag önskar såå att jag hade mer energi att engagera, kämpa och förändra - men, den energin finns inte just nu. Det jag kan göra är att heja på dem som orkar kämpa, och göra det jag kan i form av att skriva om det i bland och lyfta det som andra skriver och jobbar med.

Nej, nu är det dags att fixa lite lunch! Blir förmodligen ett hopplock av vad som finns i kylen (som vanligt alltså, hehe). Och sen ska jag lägga mig och vila, har fortfarande inte hämtat igen alla krafter från helgens bravader.

En annan dag.

Det är på sätt och vis tur att man vaknar till en ny dag varje dag. Eftersom man har en chans att börja om. Avsluta dagen som varit, och sen börja på en ny.

I går var en apa-dålig dag. En dag som jag inte helst vill komma ihåg. I dag hoppas jag på en så mycket bättre dag. Men jag måste göra den bra. Och det är svårt ibland.

Igår hade jag fortfarande feber, svårt att andas och var så himla trött. Inte bara som i sömnig. Utan också trött på livet, trött på situationen och trött på människor som inte har vett nog.

Jag klev aldrig ur pyjamasen. Jag orkade inte lyfta täcket från soffan på hela dagen, utan myste in mig i det hela tiden. Jag åt popcorn till frukost och choklad och zucchini-tårta till lunch och middag. Jag såg skitdåliga och lite mer bra serier på tv. Jag läste tweets och blogginlägg. Förfarades, reagerade och lät mig uppröras av saker som människor skrivit. Och försökte känna efter lite själv.

Jag är lite lagomt trött på mig själv, på min kropp och på mitt liv. Jag vill verkligen inte vara såhär, en sån som blir sjuk, skadad och som inte kan hålla sig på fötterna. Jag önskar att jag var mer stabil än en palm i ökenstorm. Jag vill kunna säga att vi kan ses, utan att behöva ställa in det tio minuter senare för att jag har 39 graders feber och inte kan andas.

Idag har jag ätit frukost, smörgåsfrukost med kaffe, som en vanlig dag. Täcket ligger i sängen, i sovrummet, där det ska. Jag har hunnit med att borsta tänderna. Och jag vet att jag kommer utanför dörren, för mjölken och smöret är slut. Så detta kommer inte att bli en dag som igår. Den kommer bli lättare, om än lite lättare.

Och om jag orkar så ska jag bjuda hit en vän till ikväll, och strunta i att jag är lite svagare, lite känsligare och lite mindre glad. Våga visa den sidan med. För trots allt, även om jag inte vill, så är nog den sidan en del av mig med.

En annan dag.

Det är på sätt och vis tur att man vaknar till en ny dag varje dag. Eftersom man har en chans att börja om. Avsluta dagen som varit, och sen börja på en ny.

I går var en apa-dålig dag. En dag som jag inte helst vill komma ihåg. I dag hoppas jag på en så mycket bättre dag. Men jag måste göra den bra. Och det är svårt ibland.

Igår hade jag fortfarande feber, svårt att andas och var så himla trött. Inte bara som i sömnig. Utan också trött på livet, trött på situationen och trött på människor som inte har vett nog.

Jag klev aldrig ur pyjamasen. Jag orkade inte lyfta täcket från soffan på hela dagen, utan myste in mig i det hela tiden. Jag åt popcorn till frukost och choklad och zucchini-tårta till lunch och middag. Jag såg skitdåliga och lite mer bra serier på tv. Jag läste tweets och blogginlägg. Förfarades, reagerade och lät mig uppröras av saker som människor skrivit. Och försökte känna efter lite själv.

Jag är lite lagomt trött på mig själv, på min kropp och på mitt liv. Jag vill verkligen inte vara såhär, en sån som blir sjuk, skadad och som inte kan hålla sig på fötterna. Jag önskar att jag var mer stabil än en palm i ökenstorm. Jag vill kunna säga att vi kan ses, utan att behöva ställa in det tio minuter senare för att jag har 39 graders feber och inte kan andas.

Idag har jag ätit frukost, smörgåsfrukost med kaffe, som en vanlig dag. Täcket ligger i sängen, i sovrummet, där det ska. Jag har hunnit med att borsta tänderna. Och jag vet att jag kommer utanför dörren, för mjölken och smöret är slut. Så detta kommer inte att bli en dag som igår. Den kommer bli lättare, om än lite lättare.

Och om jag orkar så ska jag bjuda hit en vän till ikväll, och strunta i att jag är lite svagare, lite känsligare och lite mindre glad. Våga visa den sidan med. För trots allt, även om jag inte vill, så är nog den sidan en del av mig med.

Natten.

Natten har varit rätt jobbig. Har avverkat ett antal dropp som ska hjälpa lungorna och inhalationerna och syrgasen har avlöst varandra.




Undrar hur många dropp-bilder jag tagit egentligen?




Beundrar verkligen sköterskan som hittade ett helt "nytt" kärl att sticka i!




Frukostbrickan.

Fattar verkligen inte varför de envisas med att servera vitt bröd på sjukhus. Ska man inte vara lite nyttigare här? Plus att jag får nästan lite ont i magen när jag bara äter hel-vitt bröd. Aja, petitesser.

Haha, nu har jag precis tjatat mig till en permis! Så skönt att få komma hem över dagen. Ska helt klart slänga mig på soffan och försöka sova en stund. Äta hemma-mat, och inte konstgjord sjukhusmat.

Hoppas verkligen att ni får en fin söndag, och om ni är ute i friska luften, dra ett par andetag åt mig är ni snäll!

Feberish.

Och som grädde på moset har jag fått feber och lite lätt slemmiga lungor. För att liksom utnyttja "sjuk-skade-tiden" så mycket som möjligt. Så nu bloggar jag till ljudet av min maskin som puffar i mig medicin.

Visste ni att det är 112-dagen i dag? Det visste inte jag förrän jag läste om det i tidningen. Och inte heller visste jag att just 112 fungerar i hela Europa. Men nu vet jag.

Jag har ju haft en del med 112 att göra. Och trots att det rapporteras mycket negativt kring larmcentralerna just nu, så måste jag ändå ge dem en eloge för att de lyckats hålla mig vid liv. Eller ja, ni förstår... funnits där. Sen är det rejält synd att det inte fungerar fläckfritt, när det ändå är liv och död det handlar om.

Nej, det blev ingen middag i dag heller. Utan det blir en kväll på soffa, med förhoppningar om att den här tunga andningen ska ge med sig.

Ibland.

Ibland måste man skriva om lite allvarligare saker. Och eftersom middagsdejten blev inställd så passar jag på att avverka ett ämne här och nu. Samtidigt som jag äter en stor portion glass med chokladsås till middag.

Jag har egentligen så mycket att skriva om just nu, så det får väl komma lite pö om pö här. Alla dessa tabubelagda, omdiskuterade och outforskade ämnena som finns.

Onsdag.

Också blev det onsdag, mitt i veckan. REDAN. Ja, tiden går fort nu. Samtidigt som den går väldigt sakta. Fast på olika sätt.

Jag satt och läste gamla inlägg från bloggen, och jisses vad jag saknar skolan, att få gå iväg och göra något annat - träffa nya folk och få vara social. Dumma, dumma skola som inte ville ha kvar mig! Varför, varför, varför är det så svårt att ha mig i närheten, det är ju inte som att jag är en atombomb - redo att explodera. Och jag är faktiskt ganska så snäll. Jag blir så jävla arg på samhället, att det inte finns någon plats för mig där. Så, där kom det ut!

I måndags var jag, lillsyster, Emil och Ossian till badhuset. Och "Ta till vara". Och sen stan, för att äta sushi-lunch. En jätteskön förmiddag/lunch. Men det tar verkligen på krafterna att bada, och när vi körde från simhallen så var det någon som somnade så kapitalt att han inte ens vaknade när jag tog ur honom ur bilen vid "Ta till vara", så han fick sova vidare i sjalen i min famn.

Han är ju ganska så lång nu, lillplutten. Men han sov så gott där inne.

Sen for vi för att äta sushi, och där var det någon som satt på vanlig stol och åt för första gången. Dock fastspänd med sele, men ändå!

Han börjar verkligen bli så stor nu, lillskrutten.

Och en av de absolut bästa sakerna som finns att göra, det är att sätta på bra dans-musik och skaka rumpa och sjunga allt vad man kan. Så det gör vi ibland, och då kan det se ut såhär:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=34rVSJDXtmQ&w=480&h=360]

I natt har jag haft min far sovandes här, då han skulle iväg på jobb nedåt landet i dag. Så nu har han precis farit, och jag ska koka mig en kopp kaffe och servera mig en förmiddagsmacka. Sen står valet mellan en långpromenad, eller en tur till gymmet. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men jag tror det blir gymmet.

Ta hand om er! Och hoppas ni får en finfin dag!

Att uppdatera.

Hej och hå. Sickna dagar det har varit. För inte har magsjukan sträckt sig så här långt, nej. Utan det har varit så fullt upp att jag inte hunnit skriva innan.

Det började med att O och Emma sov här natten mellan torsdag och fredag, eftersom O skulle till BVC på fredagsmorgonen. Så jag och lilsis lyxåt och såg film på torsdag kväll, medan O sov gott i sin vagn. Sedan tog jag med mig lillskrutt och han fick sova med mig i min säng, medan lilsis skulle få sova helt ostört ute på soffan - trodde vi.

Men efter bara en halvtimme så vaknade Ossian med ett illvrål - och han var helt otröstlig! Och så höll han på, hela natten. Slumrade till i någon utav våran famn för någon minut men vaknade upp med ett illvrål och bara grät. Det var så uppenbart att han hade ont någonstans, men vi visste inte var. Så jag ringde 1177 (sjukvårdsupplysningen), och frågade hur vi skulle göra. Eftersom han precis nyligen både haft öroninflammation och magsjuka, och inte var helt helt återställd efter magsjukan. Och de tyckte att om han inte slutade skrika så skulle vi åka till akuten.

Så det var bara att bylta på oss alla kläder vi kunde och lasta in i bilen och börja köra mot Falun. Och jag tackar mig själv här för att jag var såpass intelligent att låna mammas bil över natten. Men när vi kommit till Ornäs, halvvägs, så somnar Ossian i bilstolen, och vi känner faktiskt att vi inte vill dra in honom på akuten, när vi ändå ska till vc morgonen därpå. Så istället vänder vi hem och pallar upp sängen så att lilla Ossian "sittsover". Och det gör susen. Så han får sova någon timme. Innan det är dags att gå upp och äta frukost för att hinna till BVC. Själv sover jag ingenting, utan låg och såg till så att pyret hade det bra, och så att mamman fick sova ett par timmar.

Väl på BVC så berättade vi om natten och om sjukor och sånt, och visst hade lillkrabaten gått ner i vikt. Så nu blir det till att hålla lite koll på honom, så att det inte blir för mycket. Och tipset till skrikiga nätter blev just att palla upp honom, om det är öroninflammationen som ligger kvar och spökar. Och om det fortsätter så fick vi söka igen.

Fredagen blev en shoppingdag. Lite rea-kläder. Var till Röda Korset och fyndade en hel låda med Dupplo-lego för 35 kronor, perfekt leksak. Köpte även ett par reserv-kängor att ha för 30 kronor, nästan som nya och knappt använda. Åkte även till ÖB och liknande för att handla upp bas-varor, ni vet städprodukter, toapapper och sånt. Sen for vi hem till Emma, eftersom jag lovat att ta Ossian en natt till, då pappan i familjen jobbat och Emma inte heller fått någon vidare sömn natten innan.

Och den natten gick så mycket bättre. Bara en "bajsöverallt"-incident som krävde lite samarbete från Emmas sida. Annars fick hon sova. Och vi gick och lade oss klockan åtta på kvällen. Ossian hade ett par skrikepisoder, men han var nöjd och trygg i sin mosters famn och lät sig vaggas tillbaks till sömn. Och själv jobbade jag på att hålla brasan brinnandes hela natten. För när temperaturen når -30 så blir det lite kyligt inomhus, när nästan inga element existerar. Och på morgonen så hade rören till toaletten frusit, så där gick inte att spola.

Lördagsmorgonen spenderade vi under filt med att kolla på Despicable Me och dricka varmt, uppiggande kaffe. Efter lunchen fick Ossian en skiva ananas till efterrätt, och det uppskattades enormt!

Lite surt är det ju dock..!

Sen bäddade vi ner lillskrutten, som var på ett fasansfullt humör, och begav oss ut i kylan på en promenad. Dock var det -20 så det blev ingen power-promenad, och inte heller sådär jättelång. Men vi var nog ute runt timmen, och Ossian sov gott hela tiden. Såklart med en tjock filt över vagnen. Och bästa åkpåsen ever, som tål kyla ner till -40 grader. Så lillkisen kom upp från vilan med rosiga kinder och varm och go kropp!

Eftermiddagen avrundades med storhandling, och jag passade på att handla allting som fattats här hemma. Sen släppte de av mig här hemma. Och kvällen igår bestod mest av att plocka upp alla varor, ställa i ordning, äta lite och duscha. När klockan var halv nio så bäddade jag ner mig för att se tv. Jag tror jag hann se fem minuter, och nästa gång jag såg på klockan så var den halv tio i morse. Och gången efter det så var klockan halv ett. Så ja, jag sov från halv nio igår till halv ett idag. Men då hade jag inte sovit på två nätter, i princip.

Idag har mest varit en slappar-dag. Har tvättat lite, lagat lite mat och sett tv. Lyckades såklart med en stört-jobbig sak. Satt i soffan med fleece-filten i knäet och en kopp kaffe och kollade på tv. Och jag kände hela tiden hur ögonlocken höll på att falla igen. Så jag tänkte att jag tar mig en kort lur på soffan. Och välte omkull mig åt sidan, helt utan tanke på att jag hade kaffekoppen i knäet. Som tur var så var det inte hett kaffe. Men you know, kaffe ändå - som lämnar fläckar - överallt. Så av med alla sofföverdrag, kläder och filt och in med det i tvättmaskinen på en gång. Och där gick den sovstunden åt pip-svängen.

Det känns som jag skrivit det längsta och mest ointressanta inlägget på länge. Men hey, det har inte hänt något mer spännande. Och jag ville bara rapportera var jag tagit vägen.

Nu ska jag återgå till en lysande film som visas på trean - Seven Pounds.

Ps. I morgon skickar jag de två sista vinsterna. Så ni som forfarande väntar, ni vet att de är på väg!

Pss. Ni som skickat sms eller ringt i helgen, till er vill jag bara klargöra att det är skitdålig mottagning i Emmas hus, vilket gör att jag oftast inte kan svara, även om jag vill. Så att ni vet - jag dissar er inte, det kommer svar.

Också.

Och så en magsjuka på det hela.

Någon gång måste det vända.

Så är det.