Julpyssel. Och ett förtydligande.

Tusen tack för alla era fina ord efter förra inlägget! Det gör gott i hjärteroten. Och det är så fantastiskt skönt att kunna gå igen! Jag tror inte att någon kan förstå det, om de inte varit i samma situation själv.

Ett förtydligande. Jag fick en kommentar, säkerligen från någon som varit undersköterska till mig, eftersom det var en så tydlig kommentar. Och jag håller med dig - till viss del. De (läkarna) sa inte rakt ut att jag var "ett hopplöst fall", men sättet de uttryckte sig på (som innehöll ordet "det här känns ju hopplöst...") gjorde att jag kände mig som ett totalt hopplöst fall. Och speciellt när det blev en utskrivning på det sättet det blev. Med noll uppföljning, trots att de lovade det. Utan när jag kom hem så fick JAG söka all hjälp vidare själv. JAG fick ringa och ordna så att jag fick en sjukgymnast, så att jag fick komma till en läkare som kunde ta vid behandlingen, TROTS att läkaren i Uppsala endast skrev ut medicin för TRE dagar - "eftersom de ändå fixat en kontakt med läkare åt mig till jag kom hem" - a tjena, in my ass. Än så länge har då ingen läkare tagit kontakt med mig. Så nej, han sa inte rakt ut: "du är misslyckad", men med det han sa, och sättet jag blev behandlad på, gjorde att jag kände mig på det sättet. Och det gör jag inte längre. Och det skulle vara bra gott att få visa den läkaren, vad jag har ordnat SJÄLV. Jag förstår vad du menade med din kommentar, men jag hoppas du förstår vad jag menar med min känsla.

För det är bara jag, och endast jag, tillsammans med min familj, som har kämpat för att jag ska bli bättre. Jag har tränat minst tre timmar om dagen (SJÄLV). Jag har vickat, vridit, maserat, simmat, styrketränat, skrapat och lirkat. Ingen annan. För ingen annan "kunde" hjälpa mig. Så jag har varit tvungen att hjälpa mig själv. Och ingen kan förstå hur svårt det har varit, när man blivit intalad att det i princip inte är någon idé. Det är ingen som vet hur det känns när man ligger där om kvällen och desperat försöker flytta benet, eftersom halva ryggen är bortdomnat, men det rör sig inte en centimeter. Eller när Ossian varit ledsen, och jag hade kunnat hugga av en arm för att bara kunna ställa mig upp och vagga honom i famnen, gå fram och tillbaka och smeka honom över ryggen - tills det att han lugnar sig. Att inte kunna göra det, det känns som ett avgrundshål i hjärtat och tårarna har varit många. Då har de där orden, värdelös, hopplös, ingen chans - då har de borrat sig djupare in i hjärtat och jag tappat fotfästet för en stund. Och att ha styrkan och orken då att fokusera om, fortsätta träna och jobba på att bli bättre - det har krävt så enormt mycket styrka från min sida.

Men jag gjorde det. JAG GJORDE DET! Jag, fucking, gjorde det.

Så, nu har vi fått det ur systemet. Nu kan vi gå över till andra, trevligare, saker. I dag har lilsis och Ossian varit här hela dagen. Så vi gjorde det till en shoppingdag. Ni vet det där med att det skulle bli så skönt att lägga lite mindre pengar på julklappar det här året? Tja, det hade ju nu varit en bra idé, om jag inte nu hade shoppat det tredubbla till Ossian. Det blev så mycket julklappar att han fick hälften utav dem i dag, för att det inte ska bli så pinsamt på jul.

Sen kom en del av familjen hit i kväll, för lite tomtegröt och julpyssel. Och eftersom jag inte hade kameran med mig då, så får ni bilder från när jag och Emma julpysslade i måndags, då hon och O spenderade dagen hos mig.

Tja, det såg ut ungefär likadant i dag, fast mer folk, och mer saker.

Nu har alla trevliga människor åkt hem. Så då passade det fint att hälla upp ett glas vin och pyssla ihop de sista julkorten. Super.

Förresten. Jag har ju glasögon, som jag varit sisodär på att använda. Men nu på senaste har jag mer och mer insett att jag verkligen behöver dem, och har dem på mig dagligen. Förutom när Ossian är här. För han avskyr en moster med glasögon, och skriker rakt ut. Känns ju sådär smickrande. Men för att inte sätta allt för stora spår i hans psyke så har jag beställt linser, så det ska jag hämta ut i morgon. Och spänningen där, om jag har beställt rätt styrka. Unbareble.